livsbloggen

Mina Ögon. Mina Ord. Min Själ.

Konsten att skylla ifrån sig... eller hyckleri på hög nivå.

Kategori: synnerligen korkat

 
Plötsligt stod de bara där. Vinkande och flinande. Två små hade de med sig och nu ville de "hälsa på".
Med tanke på de små samt det faktum att jag i vissa fall är åt helvete för väluppfostrad och glömmer att tänka på mig själv, släppte jag in dom.

Åtta månader har förflutit sedan sist jag såg eller hörde något av dessa personer.
Inte ett ljud, inte en fråga om hur jag hade det, hur jag mådde eller vad som händer.
Tystnad. Bara tystnad.
 
 
Allt jag föresatt mig att säga om i fall att... blåste bort. De små skulle inte behöva uppleva den obekväma stämningen som skulle uppstå om jag sade det jag verkligen ville säga.
 
Och orden haglade. Rena bortförklaringar poppade ur deras inoljade munnar som vore de dagens sanning. 

Alltså vi visste ju inte något. Hon (chefen) har inte berättat. Vi har ju inte fått något avslut liksom. Vi visste ju inte 
om du skulle komma tillbaka eller om du slutat. Och vi brukar ju ordna något för de som slutar...
Så klart ska du komma och hälsa på oss. Vi kan ju sitta ute med tanke på...


Mening efter mening med tillrättalagda ord vällde fram över lilla trädgården.
 

Allt jag kunde tänka var; Så märkligt att telefonen inte fungerat på åtta månader!
 
 
 
 
 
 

Enkla lyckostunder...

Kategori: Bara ord

 
Mina krav är enkla.
Bara det bästa är gott nog.

Som ett päronträd med små knoppar, som en skinande sol och en blå himmel, som att klippa ner vissna perenner, knäcka grenar och som att räfsa gångar.
Som att under det stora blå montera en ny skottkärra, muttra lite över vresiga muttrar, som att ta en klunk iskallt vatten ur den medhavda vattenflaskan, som att ta en paus i röjandet, sätta sig i solen, hälla upp en mugg kaffe, låta bli bananen som ligger i väskan och sedan fånigt le mot solen och det som växer.
 
Som att låta andetagen bli lugna och känna hur de nedfrusna drömmarna försiktigt petar på dagen.
 
Kvällens låt;

 
 
 
 
Det lovas fint väder också i morgon.
Jag tar mina frusna drömmar och lämnar betong och avgaser för några timmar av frid under en blå himmel.
Som skrivet ovan,  bara det bästa är gott nog.

Morgon på andra våningen...

Kategori: Bara ord

 
Gårdagen var deprimerande trist. Regn, hagel och kyla större delen av dagen.
 
Eftersom jag var så in i nordens trött spelade egentligen vädret ingen större roll men jag är verkligen i behov av sol och utevistelse nu. Och jag håller tummarna i en vild förhoppning att denna dag blir bättre, på mer än ett sätt.
 
Utan att gå in på några detaljer kan jag än en gång konstatera att en inte ska lita på människor.
Gud vet varför jag dumt nog gör det så ofta men kanske är det för att jag inte brukar tro ont om andra det första jag gör. Det kanske man skulle göra, dvs alltid utgå från att ingen egentligen menar det se säger?
 
Lördag.

Jag hoppas på väder idag. Bra väder. Uteväder som stillar tankarna och som ger lite ro i själen.
 
Mitt enda hopp är hyfsat väder och några fria timmar.
Det enda som finns kvar.