livsbloggen

Mina Ögon. Mina Ord. Min Själ.

Mummel från andra våningen...

Kategori: Bara ord

 
Jag lyckas styra upp några saker. Ändrar tider, bokar om och skapar lite tillfälligt lugn.
Drar en lättnadens suck och tänker att denna sjukskrivning har inneburit alldeles för många otrevligheter. 
Det är svårt att landa, att återfå fotfästet och hitta balansen. Jag står mest och vinglar med paniken flåsande i nacken.
 
Min kontroll över tiden och livet är mycket skör. En tunn lina som hela tiden riskerar att brista och det är med en flämtning jag lyckas hålla mig kvar.
 
Idag apoteket och en snabb runda in på ÖoB. Båda ställena flödar av parfymerade produkter. Apoteket är numera mer en skönhetssalong än något annat.
 
Läkaren på arbetsmiljöenheten sade vid ett av  våra möten..."tänk på att det är mycket lätt att gå in i en depression eller en uttmattning i din situtation. Du behöver dina närmastes stöd nu."
 
Jag är inte där ännu även om mina ord här är både uppgivna och förtvivlade. 
 
En sådan enkel sak som att boka om några saker gav mig lite extra kraft. jag har mycket nog att ta tag i för att denna sjukskrivning ska flyta så smärtfritt som möjligt vilket inte är helt lätt med tanke på arbetssituationen och annat.
Att vara sjukskriven för en tillräckligt svår sak och sedan akut hamna på sjukhus för en annan ännu svårare sak kan få den starkaste att krackelera. 
 
Dax att klistra på ansiktet och vandra ut i fukt, mögel och parfymstinkande saker/människor.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Tvivlande Tisdag på andra våningen

Kategori: Bara ord

 
Samlade ihop förmiddagens ynkliga krafter och lyckades förmå mig
att uträtta några nödvändigheter. Hundarna fick en längre promenad, en tur till affären, middag åt sonen och mig och sedan var det slut. Sedan var jag slut.
 
Brevet i brevlådan. Jag läser det om och om igen.

... hon rekommenderas framtida arbete där man har en ren och parfymfri miljö med så få 
personer som möjligt, för att inte riskera parfymexposition.
 
 
 
Man behöver inte vara professor för att förstå hur svårt detta kommer att bli.

Efter måltiden försvann den sista orken.
Jag är hysteriskt påverkad av mögel och fukt utomhus,
Eftersom kroppen nu är nedsatt reagerar den på allt möjligt. Soffan, Matos. Telefonen mm
och tröttheten blir som feber i kroppen.
 
 
Trött.
Men det hjälper säkert att tala med någon... 
 
 
 
 


Så lite...

Kategori: Bara ord


... det krävs numera för att få mig att falla till botten.
En räkning som kan rasera min pågående skuldsanering. Den måste på något sätt betalas
om inte det jag kämpat för, under så många år, ska gå om intet.
 
Natten blev sömnlös och dagens besök hos ögonmottagningen fick ställas in.
Det gör mig inget. Ett stressmoment mindre och det var "bara" ett återbesök.
 
På torsdag är det medicinmottagningen som gäller. En blodtrycksmätare ska kopplas på mig och där ska den sitta under ett dygn.
En gång i kvarten kommer trycket att mätas under dagtid och gång varje halvtimme under natten. Med tanke på hur stressad och skräckslagen jag blir bara jag ser en blodtrycksmätare så lär det bli ett fasansfullt dygn. Att sova kommer att bli svårt när mätaren pumpas upp varje halvtimme.

Man ska leva som vanligt står det i broschyren jag fick hemskickad.
Som vanligt? Vad är det? Det finns inget "som vanligt här". I broschyren finns det också plats att notera vad man gör just när trycket mäts.
Gör? Ah, det kommer nog att bli en intressant mätning det där...
 
Det är för mycket nu. Alldeles för mycket. Jag har inte särskilt mycket ork längre.
jag anar hur det känns att vara utbränd. Att inget orka. Inget vilja. Jag är där nu och kan sälla mig till den skaran
som tappat livslusten.
 
Jag är trött och tom.
Det ekar ihåligt här i tystnaden.
 
Idag skiner solen i min stad. Om jag orkar så finns det ett antal fönster här som behöver putstas. Bröd som ska bakas.
Det är snart advent och jag har ingen lust.
Var ska jag finna den igen?